ONE STEP CLOSER

Dålig uppdatering. Jag vet. Skyller på att jag har varit i karantän. I mitt rum. På grund av sjukdom. Nu pratar vi inte en mesig jäkla förkylning. Jag var så nära döden det går att komma. Typ. Jag hade feber och hosta...

Efter att min plågsamma nära-döden-upplevelse var över kan jag nu konstatera att det är dags att dra i en ny växel i plugget och hockeyn. Jag ligger efter på båda delarna. Tryouts för hockeyn är om en vecka. EN VECKA. Hjälp. Börjar bli lite smått nervös. Toppar det med en tenta i psykologi på onsdag. I skrivande stund kan jag, i princip, INGENTING. Kort sagt: Det går bra nu.

Får väl kasta in några positiva meningar också. Jag mår bra. Tackar som frågar. Löste lite strul i mitt liv idag. Träffade även en person som fick mig att må mycket bättre. Ni vet den känslan när man känner sig oövervinnelig, när man känner sig helt jäkla perfekt, tror det kallas lycklig. Kommer somna med ett leende på läpparna. Låt oss hoppas att jag vaknar med ett jäkla leende på läpparna också med tanke på att jag förmodligen måste spendera varje ledig stund i biblioteket. Aja. Räcker nu. Låter er smutta lite på det här inlägget i några dagar. Over and out.